Jakten på 47 vargar i Norge möter motstånd bland militanta rovdjursvänner.
Jakten på 47 vargar i Norge möter motstånd bland militanta rovdjursvänner.

Det norska vargkriget har börjat

Nu försöker militanta rovdjursvänner stoppa vinterns vargjakt på 47 vargar i Norge. De erkänner öppet att människor som driver gröna näringar på landsbygden är de som ska ta smällen av en växande vargstam. De vill förbjuda löshundsjakt och får på lösdrift.

Vargvännerna i Norge är ungefär lika militanta som de mest extrema värnarna i Sverige. Så fort de får chansen polisanmäler de människor som varit inblandade i dödandet av en varg, eller drabbats av vargens härjningar. Lägger polisen ned ärendet överklagar de.
De åker runt under licensjakter och skyddsjakter och filmar människor närgånget. De lurar i journalister att de släppt vargliknande hundar i områden där skyddsjakt pågår. Om någon de uppvaktar i sin fanatism tappar humöret har de kameran beredd och lägger de ut filmen på Internet. Och polisanmäler, naturligtvis.
Människor som är skeptiska till vargpolitiken stigmatiseras som varghatare och politiker som tar vargproblemet på allvar utmålas som korrupta.

Får utrymme i media
Precis som i Sverige har journalistkåren och kultureliten fullt förtroende för dessa vargvänner. De bjuds in av medierna att uttala sig och de får hålla anföranden för politiker på olika seminarier och konferenser. Jag har faktiskt aldrig sett en enda kritiskt granskande ansats i norska medier när de gäller de militanta vargvännerna i landet.
Problemet är att människor som talar för varg alltid ses som goda av kulturetablissemanget i allmänhet och journalistkåren i synnerhet. Same shit i Sverige som Norge.

Obalanserad debatt
Jag försökte debattera med de mest extrema av de extrema i Norge. De påstår till exempel att fårnäringen orsakat en ekologisk kollaps i landet. De påstår att en naturlig balans, ett ekologiskt system i harmoni, bara kan uppenbara sig om det vräks på med tillräckligt många rovdjur.
Sådana påståenden tarvar naturligtvis att man säger emot, men sakargument fick jag inga tillbaka. Däremot ville man ivrigt framhålla att jag är varghatare. Sedan slängde man ut mig som debattör, precis på samma sätt som alla vargvärnarsidor i Sverige gjort.
Den som följer de extrema sidorna kommer dock att upptäcka att det egentligen inte handlar om vargen för tankeingenjörerna bakom sidorna. Det handlar istället om att stoppa mänsklig jakt. Det handlar om att människan inte ska finnas i naturen, för där ska rovdjuren leva utan att människan stör.

”Jakt orsakar lidande”
Jaktkritikerna gör stort nummer av hur många djur som kan tänkas lida till följd av mänsklig jakt. De vill däremot inte diskutera hur många djur som lider till följd av att de äts levande av exempelvis vargar, för det är ”naturligt”. Att vi på onaturlig väg skapar vargstammen får inte nämnas.
Nu utkämpar de extrema vargvännerna i Norge ett krig på sociala medier för att stoppa licensjakten på 47 vargar i landet. Det är ungefär hälften av landets vargstam och kommer att innebära att Norge åter får en population som landets politiker, i demokratisk ordning, beslutat ska finnas i ett vargreservat. Det är den så kallade vargzonen, en liten smal rimpa av Norge som ligger mot den svenska gränsen.
Om något utländsk journalist missförstått saken och skriver att det i själva verket är två tredjedelar av stammen som ska ”slaktas”, så länkar de norska vargvännerna vidare och glädjer sig åt att saken uppmärksammas utomlands.
Om någon ung människa skriver att det är fråga om en utrotning av vargen, får vederbörande uppmuntrande kommentarer. Att det inte är sant spelar ingen roll.
Det är precis som i krig: All desinformation är bra så länge den gynnar saken.

Forskare förlöjligas
Om någon vargforskare berättar att 47 skjutna vargar i Norge i vinter inte hotar stammen, kommer vederbörande inte att länkas på de extrema vargvännernas sidor i första taget. Men sedan blir forskaren ett diskussionsämne när trådskaparen vill göra honom eller henne till en förrädare och är köpt av jägarkåren.
Den svenske vargforskaren Olof Liberg har fått löpa vargvännerans gatlopp. Han har förlöjligats och hånats av vargvänner som ondgjort sig bland annat om att hans första forskningsämne var katter. Att han är den mest erfarne vargforskare vi har i Skandinavien, vetenskapligt oomstridd, spelar ingen roll när krigsgeneralerna på jakthatarsidan drar upp riktlinjerna i sin debatt.
Det är just att Liberg är pragmatiker och begriper att vargar inte kan få finnas i hur stora mängder som helst som retar vargvännerna. Att den skandinaviska vargstammen alltid kommer att förbli konstgjord, med behov av mänskliga hjälpinsatser, retar dem ännu mer.
De försöker få en konstgjord vargstam att accepteras som naturlig och de blir rasande när inte omvärlden förstår det.

Strid mellan stad och land

I grund och botten handlar alltihop om en strid mellan stad och land. Det är urbana vargälskare runt om i världen som skriver på de internetspridda uppropen, för att tvinga landsbygdsbefolkningen att leva med varg. Nä, nu ljuger jag, tycker en del vargvänner, det finns människor på landsbygden också som vill ha varg. Jo, men de människorna driver inga näringar som på allvar kommer i konflikt med varg.
Vid varenda vargattack som kommer till min kännedom, försöker jag nå de drabbade för en pratstund. Jag har hittills aldrig, jag skriver aldrig, stött på en enda jägare med dödad löshund eller fårägare med massakrerade får som tyckt att vargens närvaro i deras närområde är okej. Och då har jag bevakat frågan på allvar i närmare tio år.
Vid två eller tre tillfällen har de drabbade inte velat tala med mig och i efterhand har jag förstått att det handlar om människor som står på barrikaderna för att få mer varg i Sverige. Men i samtliga dessa fall har det handlat om människor som haft fem-sex får som ren förnöjelse.

Tar vargfrågan på allvar

De så kallade rovviltnämnderna i Norge har nu visat att de tar den politiskt inslagna vägen på allvar. Hälften av vargstammen ska bort om vargarna i huvudsak ska hållas innanför vargreservatets gränser. Nu återstår att se om de ledande politikerna genomskådar de extrema vargvännernas drev mot vargjakten, eller om det återigen blir landsbygdsbefolkningen, de som ska leva med vargarna på allvar, som får ta smällen.